EU inför gemensamma regler för hundars och katters välfärd och spårbarhet. Sverige har redan obligatorisk id-märkning och registrering, men det nya regelverket medför ändå viktiga förändringar. Bland annat ska djuren märkas tidigare, veterinären får ansvar för den första registreringen och nationella register ska kunna utbyta uppgifter över gränserna.

EU:s nya förordning om djurskydd för hundar och katter samt deras spårbarhet publicerades i Europeiska unionens officiella tidning den 10 augusti 2026. Det fullständiga namnet är Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2026/1818. Läs också Nya EU-regler för hundar och katter – skärpta krav på uppfödning, märkning och försäljning

För första gången får EU-länderna ett gemensamt regelverk som omfattar både djurvälfärd och möjligheten att följa hundar och katter från uppfödare till ägare. Reglerna berör bland annat uppfödning, försäljning, annonsering, import, id-märkning och registrering.

För svenska djurägare är flera av kraven redan välkända. Sverige har sedan länge ett obligatoriskt hundregister och sedan 2023 måste även de flesta katter vara märkta och registrerade. Trots detta kommer delar av det svenska systemet att behöva anpassas.

Veterinären ska registrera det id-märkta djuret

En av de mest märkbara förändringarna är att veterinären enligt EU-förordningens huvudregel ska utföra den första registreringen av hunden eller katten i den nationella databasen.

Registreringen ska genomföras senast två arbetsdagar efter att djuret har id-märkts. I Sverige innebär det att uppgifterna ska föras in i det nationella register som ansvarig myndighet tillhandahåller, vilket i dag är Jordbruksverkets hund- respektive kattregister.

I dagens svenska system är det djurägaren som ansvarar för att registrera sitt djur hos Jordbruksverket efter märkningen. När de nya reglerna börjar tillämpas blir veterinären alltså direkt involverad i kedjan från mikrochip till registrerat djur.

EU-förordningen ger samtidigt medlemsländerna möjlighet att under vissa förutsättningar låta andra godkända personer sköta den första registreringen. Det återstår därför att se exakt hur Sverige väljer att utforma den praktiska lösningen.

Grundprincipen är dock tydlig: uppgifterna om djuret ska föras in snabbt och av en behörig person. Det minskar risken för att en hund eller katt blir id-märkt men aldrig registrerad.

Mikrochipet ska kunna kopplas till rätt ägare

Ett mikrochip innehåller ett unikt identifikationsnummer. Numret ger däremot ingen ägarinformation i sig. För att ett upphittat djur ska kunna kopplas till sin ägare måste chipnumret finnas i ett register tillsammans med korrekta kontaktuppgifter.

Registreringen ska bland annat innehålla uppgifter om:

• djurets mikrochipnummer
• djurets art och kön
• födelsedatum eller uppskattad ålder
• signalement och andra identifierande kännetecken
• ägarens eller den ansvariga personens uppgifter
• den ansvariga verksamheten eller anläggningen, när det är aktuellt.

Om ett mikrochip slutar fungera eller inte längre kan läsas ska det ersättas. Den nya märkningen måste därefter kopplas samman med djurets tidigare registrerade uppgifter, så att spårbarheten inte bryts.

Hundar och katter ska märkas senast vid tre månaders ålder

Enligt de nya EU-reglerna ska hundar och katter som omfattas av kraven märkas med mikrochip senast tre månader efter födelsen. Djuret ska under alla omständigheter vara märkt innan det säljs, överlåts eller på annat sätt släpps ut på marknaden.

Dagens svenska regler anger att hundar och katter ska märkas och registreras innan de har blivit fyra månader gamla. För djur som ska säljas kan märkning redan behöva göras tidigare, men EU inför nu en gemensam yttersta gräns på tre månader.

Den svenska tidsgränsen kan därför behöva justeras när reglerna införs.

Märkningen ska normalt utföras av en veterinär. EU-länderna får dock besluta att även särskilt utbildade och behöriga personer får sätta in mikrochip. Det liknar den ordning som redan finns i Sverige, där både veterinärer och godkända id-märkare får chippa hundar och katter.

Sverige har redan obligatoriska register

Alla hundar som bor i Sverige ska vara märkta och registrerade i Jordbruksverkets centrala hundregister. Det är hundägaren som enligt dagens bestämmelser ansvarar för registreringen.

Om en hund får en ny ägare ska ägarbytet registreras. Ägaren ska också uppdatera registret om kontaktuppgifter ändras eller om hunden avlider.

Sedan den 1 januari 2023 gäller ett motsvarande krav för katter. Både inne- och utekatter ska märkas och registreras hos Jordbruksverket. Undantaget gäller katter som är födda före den 1 januari 2008.

En registrering i Svenska Kennelklubbens register, SVERAK eller något annat frivilligt register ersätter inte registreringen hos Jordbruksverket.

Sverige ligger därmed redan långt framme jämfört med flera andra medlemsländer. Den stora skillnaden med EU:s nya system är att registren ska byggas upp enligt gemensamma principer och kunna användas för gränsöverskridande kontroller.

Registren ska fungera mellan EU-länderna

Varje medlemsland ska ha en nationell databas för hundar och katter. Databaserna ska vara driftskompatibla, vilket innebär att relevant information ska kunna hittas och kontrolleras även om djuret är registrerat i ett annat EU-land.

Det är särskilt viktigt vid:

• import och export av hundar och katter
• försäljning mellan olika medlemsländer
• kontroll av misstänkt olaglig handel
• upphittande av bortsprungna djur
• kontroll av chipnummer och registrerade ägare
• myndigheters djurskydds- och smittskyddsarbete.

Systemet ska göra det svårare att dölja var en hund eller katt har fötts, vem som har sålt djuret och hur det har kommit till sitt nuvarande land.

För den som köper ett importerat djur kan en förbättrad spårbarhet ge större möjlighet att kontrollera att uppgifter om ursprung och ägare verkligen stämmer.

Ägarbyten och dödsfall ska registreras

Spårbarheten ska följa djuret under hela livet. Det räcker alltså inte att bara registrera valpen eller kattungen efter märkningen.

När äganderätten eller ansvaret för ett djur överförs ska den nya ägaren eller ansvariga personen registreras. Vid försäljning eller annan överlåtelse ska den som tillhandahåller djuret se till att uppgifterna uppdateras inom två veckor.

Även dödsfall ska föras in i databasen.

Korrekt registrerade ägarbyten gör det svårare för oseriösa säljare att använda samma identitetsuppgifter för flera djur. Det blir även lättare att se vem som ansvarade för djuret vid en viss tidpunkt.

Skärpta kontroller av hund- och kattannonser

Handeln med sällskapsdjur har i allt högre grad flyttat till digitala marknadsplatser och sociala medier. Det har underlättat för seriösa uppfödare att nå köpare, men även skapat möjligheter för olaglig valphandel och vilseledande annonser.

EU-förordningen inför därför särskilda krav för annonsering av hundar och katter på nätet. Annonser ska innehålla identifieringsuppgifter som gör det möjligt att kontrollera att djuret är märkt och registrerat.

Köparen ska kunna verifiera informationen genom ett digitalt system som är kopplat till registren.

Reglerna ska bland annat motverka:

• annonser med falska mikrochipnummer
• försäljning av oregistrerade djur
• felaktiga uppgifter om djurets ursprung
• illegal import som framställs som privat införsel
• kommersiella försäljare som utger sig för att vara privatpersoner
• användning av samma identitet för flera hundar eller katter.

Digitala plattformar kommer också att behöva förhålla sig till de nya verifieringskraven.

Köparen ska få information om djurets behov

Den som säljer eller överlåter en hund eller katt ska informera den nya ägaren om djurets grundläggande behov.

Informationen ska bland annat beröra:

• lämplig utfodring
• daglig skötsel
• fysisk aktivitet
• sociala behov
• hälsovård
• lämplig boendemiljö
• rasspecifika eller individuella behov.

Syftet är att köparen ska förstå vilket ansvar det innebär att ta hand om en hund eller katt innan överlåtelsen genomförs.

Kravet kan samtidigt minska risken för ogenomtänkta köp och att djur senare överges eller lämnas till djurhem.

Gemensamma minimikrav för uppfödare

Förordningen innehåller även djurskyddsregler för verksamheter som föder upp eller håller hundar och katter för försäljning och annan överlåtelse.

Djuren ska få tillräckligt med lämpligt foder och vatten samt hållas i en trygg, ren och hälsosam miljö. Utrymmena ska ge möjlighet till rörelse och naturliga beteenden. Hundar och katter ska också få social kontakt och vänjas vid människor på ett sätt som är anpassat efter deras ålder och behov.

Reglerna omfattar bland annat:

• inhysning och utrymmen
• temperatur, luftkvalitet och belysning
• rengöring och hygien
• utfodring och tillgång till vatten
• motion och berikning
• socialisering
• hälsokontroller
• behandling av sjuka eller skadade djur
• dokumentation och tillsyn.

EU-reglerna är minimikrav. Sverige får fortsätta ha strängare bestämmelser när dessa ger hundar och katter ett mer omfattande skydd.

Strängare krav på avel

Uppfödare ska arbeta för att minska risken för att valpar och kattungar föds med ärftliga egenskaper som kan orsaka sjukdom, funktionsproblem eller lidande.

Hundar och katter med överdrivna exteriöra egenskaper ska inte användas i avel om egenskaperna medför en hög risk för skadliga konsekvenser för djuret självt eller dess avkommor.

Förordningen innehåller även regler mot nära släktskapsavel. Parningar mellan följande släktingar ska som huvudregel inte vara tillåtna:

• förälder och avkomma
• helsyskon
• halvsyskon
• mor- eller farförälder och barnbarn.

Begränsade undantag kan medges för vissa lokala raser med mycket liten genetisk population, men då krävs tillstånd från ansvarig myndighet.

För större uppfödningsverksamheter införs dessutom krav som rör avelsdjurens hälsa, ålder och tidigare förlossningar. En tik eller honkatt ska enligt förordningen inte fortsätta användas i avel efter två kejsarsnitt.

EU-kommissionen ska senare precisera flera av bestämmelserna, bland annat vilka genetiska och fysiska egenskaper som ska bedömas som skadliga.

Veterinärer får en större roll i djurskyddet

Veterinärernas ansvar kommer att omfatta mer än själva id-märkningen och registreringen.

I vissa större uppfödningsverksamheter, djurhem och försäljningsanläggningar ska rådgivande veterinärbesök genomföras. Veterinären ska identifiera risker för djurens välfärd och lämna förslag på förbättringar.

Verksamheten ska dokumentera både veterinärens iakttagelser och vilka åtgärder som genomförs.

För vissa anläggningar införs även krav på utbildad personal och dokumenterad kompetens. Det ska finnas tillräckligt många djurskötare för att samtliga hundar och katter ska få den tillsyn, vård och sociala kontakt de behöver.

Reglerna börjar inte gälla samtidigt

Förordningen träder formellt i kraft den 31 augusti 2026, men huvuddelen av reglerna börjar tillämpas först den 31 augusti 2028.

Flera bestämmelser har längre övergångstider. Kraven på märkning och registrering börjar enligt EU:s tidsplan gälla:

• den 31 augusti 2030 för uppfödare och andra som säljer eller marknadsför hundar och katter
• den 31 augusti 2036 för samtliga hundägare inom EU
• den 31 augusti 2041 för samtliga kattägare inom EU.

De långa övergångstiderna beror bland annat på att medlemsländerna behöver utveckla sina register, skapa digitala kontrollsystem och anpassa nationella regler.

Svenska djurägare ska däremot fortsätta följa de svenska bestämmelser som redan gäller. Det finns ingen anledning att vänta till 2036 eller 2041 med att märka och registrera sitt djur.

Så påverkas svenska hund- och kattägare

Eftersom Sverige redan kräver märkning och registrering blir förändringen mindre här än i medlemsländer som saknar heltäckande register.

De viktigaste nyheterna för Sverige kan sammanfattas så här:

• id-märkning ska ske senast vid tre månaders ålder
• veterinären ska enligt huvudregeln utföra den första registreringen
• registreringen ska göras inom två arbetsdagar efter märkningen
• nationella databaser ska kunna utbyta information
• ägarbyten och dödsfall ska registreras
• nätannonser ska innehålla verifierbara uppgifter
• import och försäljning över gränserna får bättre kontroll
• uppfödningsverksamheter omfattas av gemensamma minimikrav.

Exakt hur Jordbruksverkets register och svenska rutiner ska anpassas är ännu inte beslutat i alla delar. Det kommer också att behövas kompletterande EU-bestämmelser och svenska föreskrifter innan hela systemet är färdigt.

Den övergripande inriktningen är däremot klar: varje hund och katt ska kunna kopplas till sin märkning, sitt ursprung och sin ansvariga ägare – även när djuret säljs eller flyttas mellan olika länder.

Källor: EU-förordning 2026/1818, EU-kommissionen om de nya reglerna, FVE och FECAVA:s genomgång, Jordbruksverkets hundregister och Jordbruksverkets kattregister.

Vill ditt företag synas här?
Annonsering och samarbeten: dognews@hotmail.se

SVERIGES GULLIGASTE HUND