Med fel uppfostran kan en Pomeranian bli aggressiv

pom

Aggressivt ägande – fallbeskrivning, beteendeförändring, filmklipp

OBS! Vi känner inte till vilken kennel denna Pomeranian är uppfödd på

Fallbeskrivning, med fyra mkt korta filmklipp om hur hunden förändrade sitt felbeteende under processen. Här skriver Seth:
Fick ett samtal om den lille pomeraniankillen Frasse på 6 månader – som i min mening uppvisade ett ovanligt aggressivt beteende med tanke på hans låga ålder. 

Han morrade och bet nu efter barnen i familjen och attackerade besökare. Jag höll innan jag träffade honom alla möjliga grundorsaker öppna. Är han sjuk? Har han inte fostrats rätt? Har han varit utsatt för ett trauma som att ha skrämts av en attackerande hund? Särskilt hos valpar kan spåren efter något sånt sätta sig djupt.

Men familjen hade haft Frasse sedan han var valp och hans beteende hade plötsligt förändrats bara två veckor tidigare. Utan synbar yttre orsak.

Jag besökte familjen, med tre barn, den äldsta 9 år och två småsyskon. En kärleksfull familj som älskar sin valp. Men något hade hänt och vad – det urskilde sig för mig efter en stund. Frasse hade troligen hamnat i könsmognad. Det är vanligt, även om det inte alltid stämmer, att mindre hundar könsmognar tidigare.

Frasse hade blivit karsk och kaxig och tog ut svängarna, precis som tonåringar i regel gör. Valpen testade gränserna och med den äran.. Väldigt bra att ägarna tog tag i problemet omedelbart! Felbeteenden kureras bättre – ju snabbare man agerar och reparerar.

Se beteendeterapin mot hundens aggressivitet

Så här gick processen, självklart efter ett långt samtal med familjen, medan jag som alltid också observerade hunden. Innan han och jag möttes i en för honom kritisk situation – att jag också ville ha hans leksak.

Frasse var väldigt aggressiv, som ni ser nedan. Jag fick några bett när Frasse mötte mig och han, helförvirrad, försökte förstå det med gränser. Vad är det? Vad händer? Men jag fortsatte lugnt och envist, utan hot bara som den mest naturliga saken att göra.

När Frasse efter en stund började göra som jag ville – lydde och backade, så fick han leksaken till sig ganska direkt. Men först efter att jag erbjudit den till honom med ett varsågod. Hunden lär sig så småningom att den inte riskerar något på att ge upp leksaken.

Och som plus kommer en extra belöning – beröm!

Eftersom barnen också var drabbade av Frasses utfall var det extra viktigt att involvera dem i beteenderehabiliteringen, som ni ser här, att familjens dotter är med och tränar på gränssättningen, med att säga nej, också.

Läget börjar neutraliseras när ägandeförhållandet om den intressanta saken klargjorts, balanserats. Man måste lära hunden att den absolut inte äger någonting, du äger allt, men du är ödmjuk och ger.

Då kan hunden sedan få ha sin leksak i lugn och ro och slipper vakta – när den accepterat att det inte är någon idé att vakta. Det finns ingen osäkerhet om var gränserna går längre. Och hunden får.

Då slipper man konfrontationer med morrande vid matskålen, när den har ett ben eller annat som du vill kunna ta av den eller att någon annan kan göra det.

Det tog en bra stund att få valpen att förstå detta och visst vart jag biten, men det visste jag redan att han skulle göra, då fick jag chansen att visa mitt missnöje. Han stötte helt enkelt på motstånd så han skulle förstå att det inte var ett accepterat uppförande från honom. Ta också in hur lugnt vi arbetar med hunden. Inga skrik eller något som kan skrämma honom. Bara konsekvens och upprepning.

Lugn konsekvens stimulerar både relationer och utveckling

Detta att ge och få är ju också en väldigt bra lekaktivitet för hunden och barnen. Sen lära hunden lite tricks, som vacker tass – bygger ju också upp relationerna, eller leka gömme.

Nu verkar det som att han har uppfattat vad som gäller och jag håller kontakt med familjen så att det ska fungera.

Det är svårt när man har barn och skaffar en valp som egentligen är ett yterligare barn. Man skaffar sig egentligen ett barn till att fostra och passa på – med allt vad det innebär, som syskonsvartsjuka. Man måste ha översikt och hantera situationer mellan barnen och hunden.

Tack till Kajsa som var med och filmade och
bidrog med sina intryck! Dock inte med första förband.. 😉

Text Seth Sjöblom

04a17839ca2a50a26b9820436795a5eb.jpg

SVERIGES GULLIGASTE HUND

#pomeranian  #dvärgspets #sverigesgulligastehund #instagram

Det här inlägget postades i Indy – Sveriges gulligaste hund. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Med fel uppfostran kan en Pomeranian bli aggressiv

  1. Anna Knutson skriver:

    Åh hjälp ännu en förstå-sig-påare som inte har en aning om etologi.😖😖

    • Tråkig kommentar av dig Anna.
      Ha en trevlig midsommar.
      Mvh Seth

    • Helena K skriver:

      Vilken tråkig kommentar. Om du ha åsikter, i detta fall i väldigt negativ ton, så hör det till god ton att tala om VARFÖR du anser att någon är (som det här får förstås felaktig) ”förstå-sig-påare” och var personen brister i sin kunskap om etologi. Därefter kan man tala om hur man själv hade löst problemet, med tillhörande video där man kan följa utvecklingen. I annat fall är det bara pajkastning. Om du bemöter med argument kan det utvecklas till en bra dialog och alla kan ta till sig av informationen till förhoppningsvis något positivt.

    • Kajsa skriver:

      Hej, jag skulle gärna få mer också om varför du kallar detta för ”ännu en förståsejpåare”? Jag har varit med Seth vid flera coachningar även denna och jag har precis genomgått en etologi kurs genom skk. Jag har väldigt högt förtroende för Seths mjuka och synda förnuft metoder (som jag kallar det). Så ja tack till en förklaring från dej.
      Hälsn.Kajsa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s