Pomeranian skall byta valppäls vid 7 månaders ålder – ingen Pomeranian kan anses vara BSD fri” eller ”Alopecia X fri

Skärmdump RAS Pomeranian SKK sida

En Pomeranian hund skall byta valppäls vid 7 månaders ålder – Ingen hund kan anses vara fri från alopeci innan vi fått tillförlitliga gentester. Därför bör uttrycket ”BSD fri” eller ”Alopecia X fri” helt undvikas. Man skall alltså inte säga att en Pomeranian är fri från Alopecia X i så och så många generationer, enligt RAS för Pomeranian, det bör alla uppfödare av rasen veta.

På skärmdumpen ovan ser du till vänster en Pomeranianvalp på 8 månader gammal. Ett typiskt utseende för de valpar/unghundar som har en mycket stor risk att utveckla Alopecia X. Onormalt pälsbyte där endast huvud och ben fått vuxenpäls. Jämför med bilden bredvid

På skärmdumpen ovan ser du till höger en Pomeranianvalp 7 månader gammal. Hela valppälsen är redan bytt på ett normalt sätt där risken att utveckla Alopecia X är mindre.

Utdrag ur Rasspecifik Avelsstrategi (RAS) för Pomeranian

Beskrivning av sjukligt pälsavfall. Många Pomeranianvalpar eller unghundar får en stor, tjock och tät valp-eller första vuxenpäls som sedan inte fälls och byts ut mot en ny normal päls. När valppälsen blir äldre blir den oelastisk, tovar/filtar sig lätt och känns ”död”. Då det är dags förfällningsperioden ersätts den inte av ny päls, vilket resulterar i att hunden blir mer eller mindre hårlös. På drabbade hundar som hunnit få en vuxenpäls brukar symtomen starta vid svansroten och på baksidan av låren. Håret på svansroten växer inte tillbaka om man klippt det och lårens baksidor glesnar ur. Det är främst hanar som får alopeci även om också tikar kan få det. Detta har gett upphov till spekulationer om att anlaget kanske sitter på X kromosomen, men det är på intet vis klarlagt att så är fallet. Det är också vanligt att de drabbade hundarna är mycket typade (korta, breda nosar och rejäl benstomme).Det är alltså främst en viss typ av Pomeranian som drabbas. Det finns en del tidiga tecken att vara observant på: en överdrivet stor valppäls som är mycket tät, att valpen inte fäller av sin valppäls vid ca 5 månaders ålder utan att den nya pälsen, i bästa fall, kommer upp i den gamla så att man vid ca 6-7 månaders ålder kan se en rand på ryggen av ny päls. En normal frisk Pomeranianpäls är helt utbytt från valppäls till vuxenpäls vid ca 7-8 månaders ålder, medan många av de drabbade hundarna har synlig valpull kvar så sent som vid 9-10 månaders ålder och ibland ännu senare. Vuxna hundar som utvecklar alopeci har ofta en svagt färgad päls som är mjuk med ett alltför stort inslag av underull och glest med täckhår. Under de senaste åren har man provat diverse mediciner för att få tillbaka pälsen.

I Sverige är det ovanligt att veterinärerna skriver ut någon av dessa mediciner då
de har kraftigt negativa biverkningar. Alopeci i sig kan de flesta hundar leva med men
medicineringarnas biverkningar förkortar ofta livslängden markant och på ett ofta
plågsamt sätt. Ett flertal uttryck har skapats i samband med att alopeciproblemen
debatteras mer och mer. Man talar om ”rolling coat” på valpar vilket betyder att
vuxenpälsen växer fram i valppälsen istället för som i den friska varianten där valpen
fäller valppälsen och sedan får en vuxenpäls. Vidare pratar man om ”recoated” vilket
betyder att det är en hund som tappat pälsen, behandlats med mediciner och på så
sätt fått tillbaka päls. Ibland kan sjuka hundar för en kort period, eller mer sällsynt, för
resten av livet, få tillbaka pälsen utan behandling/medicinering. Man skall här vara
klar över att det fortfarande är en hund med alopeci och arvet har inte ändrat sig –
man har bara dolt sjukdomen.
Det kan med stor säkerhet fastslås att dessa sjukdomar är ärftliga men man
känner ännu inte till den exakta arvgången. Innan det finns ett forskningsresultat som
klarlägger arvgången skall man utgå ifrån att båda föräldrarna är bärare.
De hundar som drabbas av sjukligt håravfall är sällan över 5 år. Vanligast är att
sjukdomen visar sig i 1 – 4 års ålder. Rekommendationen att använda äldre hanar
på över 5 år i aveln grundar sig på att ytterst få hundar utvecklar alopeci senare än
så. Att använda en äldre hane med frisk päls talar dock bara om att just den hunden
inte utvecklat alopeci däremot kan den fortfarande vara anlagsbärare. Ingen hund
kan anses vara fri från alopeci innan vi fått tillförlitliga gentester. Därför bör uttrycket
”BSD fri” eller ”Alopecia X fri” helt undvikas.
Felaktiga pälsar nämns som
observandum i SRD – Särskilda rasspecifika domaranvisningar, SRD, är ett
kommenterande komplement till standarderna och har målsättningen att öka
domares medvetenhet om exteriöra överdrifter och sundhet.

Du kan läsa hela RAS för Pomeranian i pdf fil här nedan

SVERIGES GULLIGASTE HUND

Den här sidan ägs av Kennel Black Orange’s och Tom Puss Pomeranian 

#pomeranian #dvärgspets #hunduppfödare #hundblogg #patella #köpavalp #hund #hundar #hundblogg #dognews #hundvalp #hundraser #hundsaker #hundtillbehör #hundleksaker #hundsängar #hundbur #hunduppfödare

Husdjur
Detta inlägg publicerades i Indy – Sveriges gulligaste hund. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s